25 oktober 2014

solfjädersgarland!

 
publicerad i Family Living
 
Tänkte att ni också kunde få beskrivningar på sådant som publicerats i tidningar tidigare,
men bara hintats här på bloggen.
 
Alla kalas behöver festliga detaljer om du frågar mig. Det är ju bästa kalasfeelingen man vill åt.
En girlang av solfjädrar är ett bra tips.
Billigare än ballonger och så enkelt att du kan göra en jättelång!!
 
 
Du behöver:
Silkespapper, kraftiga pappersark, sax, lim, häftapparat eller gem.
På ett silkespappersark med standardmåtten 50x70 cm får du ut två solfjädrar.
 
1. Vik hela arket , från kortsida till kortsida, i 2 cm breda veck. Du viker precis som ett dragspel. Dela den färdigvikta dragspelsremsan  i två delar som är 22 cm långa. Detta mått är viktigt för att du ska kunna vika ut hela solfjädern.
 
2. Häfta fast en sidan av solfjädern enligt bilden. Nu kan du veckla ut dina solfjädrar men du ska göra en liten fästanordning också.


3. Till varje solfjäder behöver du pappersremsor som du klipper till av ett kraftigare pappersark. Remsorna ska vara ca 25 cm långa och 2 cm breda.
 
4. Limma fast dem längst med långsidorna av dragspelsremsan, en på vardera sida. När de torkar så viker du ut dem till solfjädrar.
 
5. Fäst ihop de fastlimmade pappersremsorna omlott så de bildar en garland. Använd häftapparat eller gem så kan du lätt ta isär dem för att spara till nästa kalas.




Gör ditt eget tårtfat! Ett supersnitsigt! Spraya en sockerkaksform (från loppis) med guld. Och så en vanlig tallrik på det!
 
 

Och glöm inte att nästan alla glasburkar och flaskor går att använda som saftglas. Mina favoriter är de med bebisdryck i mataffären. Ni vet äpplejuice och sådant.

24 oktober 2014

kan tv så kan jag -det handlar om repriser.

 
 
Häromdagen letade jag bilder till ett projekt och insåg att bloggarkivet är ganska stort vid det här laget. Och jag vet att långt ifrån alla här har följt mig sedan tid och evigheter. Så närmaste veckan tänkte jag varva med lite pyssliga repriser. Alltid är det nytt för någon.
 
I januari 2012 upptäckte jag cirkelskäraren. Eller grejen var att först klippte jag cirklar!? Omodernt som bara den tills bästa Emma upplyste mig om något så lyxigt som en cirkelskärare! Panduro sitter såklart på sådant, i all världens former.
 
Och oja, jag drabbades såklart av mani och gjorde mil av girlanger. Nästan.
En girlang är aldrig fel. Bara att välja papper efter tillfälle.
 
 
Ganska härligt när allt kommer omkring.
 
Och galet enkelt. Mer effekt än ansträngning liksom. Alla i hela världen kommer att tycka att du är värsta experten. Om det är nu det man vill åt...


1.Stansa högar av cirklar.
2. Lägg små högar av cirklarna.
Jag tycker det blir allra tjusigast med sådär 6 -7 st.
 För bollkänslans skull.
3.Sedan syr du. Av bara farten. Raksöm rakt över i mitten. Tills du inte ser en endaste cirkel mer.
4.Vik ut dem. För bollkänslans skull.
 
 
 
Såklart var jag tvunga att lyxa till själva idén. Jag ville åt de stora cirklarna. Passade på när solen gassade som bäst. Samma princip fast med tårtpapper. Och eftersom jag inte hittade några guldiga så sprayade jag dem med guldfärg. Sedan sydde med raksöm igen.
 
 
 
 
Såklart blir det likaså bra med den form som passar för stunden. Stjärnstansar är ju ingen nyhet precis. Sätter glans på både adventsgranar och julebord. Och kolla de ensamma små stjänorna. Hur fint att täcka dukningen med. Och såklart alla girlanger kan ju göras med en i taget. Fast det är ju härligare såhär.

23 oktober 2014

the truth and nothing but the truth.


Tänkte att jag kunde vara lite mer tydligt med detta att bo i hela alltet. Att bo i alla världens olika projekt. Och dessutom driva en affär i mitten av det hela. Om det inte redan framgått så vill jag slå hål på alla eventuella myter - jag är ingen särskilt ordningsam person. Ibland kanske det kan verka så om jag plåtar en bild här till bloggen. Men du, jag kan lova dig att det finns så många mer kvadratmeter i det här huset än vad som ryms i bilden.  Och just då kanske inte stöket funkar  just i den bilden. Fast ibland gör det, som här och här ... Eller funkar och funkar men ändå. Ett välstädat hem utan dammråttor i hörnen och prydlighet upp över öronen?! Ni som känner mig vet att allt det är som ett enda gapskratt. Så vill ni se en vanlig dag här hemma? Det här är en dag i början av juni och om ni kollar noga på första bilden så ser ni att det är nästan samma dag fast då är det redan färdigt för detta jobb för Photowall.  Och såhär ovan ser det väl inte så fasligt stökigt ut om än lite omöblerat och hemskt trist och inte sådär särskilt vardagsrumsaktigt...


Men så tittar vi åt andra hållet. Där är min pappa och tapetserar för Photowall och Ingela P Arrhenius kollektion Fabel. För att minuten efter inse att den grå väggen (gjort för ett annat jobb, veckan innan) slår igenom den vita tapeten. Måla, måla.... Och jag lever lite räkmacka just här faktiskt och slår in hundratals Hemliga trädgården. Jag har det det så bra så jag borde skämmas. Bästa tapetseraren som kommer som på beställningen, tusen miljoner tack på den.

 
Hej och välkommen. Vår hall som den oftast ser ut.
 
 
Det här ser ju inte så stökigt ut.  


- Alltså, du menar att jag sätta den kant i kant? frågade pappa. Ja, exakt så. Town med en centimeters mellanrum till Blossom.  Det här är vårt sovrum. Min man sover vid den högra kanten av den här bilden, ser ni kudden?


 
Och som en parantes. Det har inte blivit av att ta ner tapeten ... Den med staden och figurerna alltså. Ja, du förstod rätt om att det är vårt sovrum. Och ja, vi har haft precis såhär sedan 12 juni...
 
Ni behöver inte inspireras av denna kombo. De är bättre var för sig.
 
 
Den vita färgen torkade och Jungle blev som den skulle.

 
 
Pappa. Mästertapetseraren. Och tillika målaren.
 Finns ingen grymmare än han.
 

Den där gamla kameran utan rulle dokumenterar det mesta.  Och det är klart att man kan undra ibland. Vad är det som händer liksom.

 
Fast om sanningen ska fram är de så vana så de knappt reagerar nuförtiden.
Det kan ta minuter, de hinner avhandla både det ena och det andra.
Sedan kanske. Snyggt.. Typ.

 
Och så Linn´s och mitt arbetsrum fick lite Frames. Här har jag alltså Jungle i ryggen. Ni fattar konceptet, två dagar innan skolavslutning 2014.
 
 
Först stannade vi här. Tills nästa förmiddag. Då visade sig att det hade nog varit bättre om tapeten gick ändå in i bokhyllan nästan. Tyckte jag. Så ni fattar ju hur snäll pappa jag har om ni tittar på de färdiga bilderna...

22 oktober 2014

finfärg.

 
 
 
För ett tag sedan fick jag ett sådant himla fint utskick från Sadolin. En massa små färgburkar och superbra penslar. Kanske bästa inspirationen. Plötsligt kommer ju färgprojekten till en som på beställning. Till saken är att jag förra året också fick en fin låda från dem och det var första gången jag använde just Sadolin. Och jag gillade färgerna jättemycket och de gånger jag målat senast året har det varit just med det märket. Varje år tar man fram en ny kollektion och då som nu, är nyanserna är fullträffar hela högen. Inte bara för att det är färger man ser ofta för stunden utan för att det också finns något tidlöst över dem. Såklart sticker den korallfärgade Reef ut lite å andra sidan är det något mjukt och skönt över den som gör den lätt att ta till sig. Lite så är det.
 
Nu i höstas har man tagit fram en ny kollektion färger TOP7 där grymma Johanna Bradford ligger bakom stylingen och tolkningen av kollektionen.
 
 
 
 
 
Hon har delat upp dem i The Graphic, The Romantic och The Nostalgic.
Alla är vackra på sitt sätt.
 
Nu kan ju jag själv inte komma dragande med en massa målade rum härhemma. Eller målade är de ju såklart men till väldigt lite nyans. Men till saken hör att så mycket väggar som målas och tapetseras här för olika projekt får man en ganska direkt känsla av det hela ändå. Många känslor om man säger så. I och med att vi gör en massa jobb i vårt största rum så får basen oftast vara vit men en del av rummet är oftast en helt annan färg eller mönster. Så just nu har jag T13-E4.05.6 från Sadolin framför näsan men den sträcker sig bara till halva fönstret, sen är det vitt igen. Det är lite galet att bo såhär mitt ibland allt men det funkar. Kidsen kommenterar det hela med att de känner sig lite mer svårmodiga av väggar som denna ( D5.05.45 ) och lite mer sorgsna när väggar som dessa försvinner , inte så svåruträknat kanske.
 
 
 

Missa inte filmen med Johanna längst ner på sidan där hon både färg och målartipsar, som hon aldrig gjort annat.

21 oktober 2014

modéerska huset + mokkasin.

 
För några veckor sedan när solen fortfarande värmde utmed väggarna hade vi den stora äran att plåta för Modéerska huset. En sann ära verkligen, då Jenny Modéer är sagolikt duktig på att skapa de mest magiska mönster och sätta dem på fina kläder. Bästa kläder dessutom, som kommit till på det viset som borde vara alldeles självklart idag. För världens skull. Med 100 % ekologisk och certifierad bomull, samtliga plagg GOTS certifierade och med all tillverkning med hänsyn till miljö och människor. Noll gifter och kemikalier i dessa plagg. Punkt på det.
 
Efter att varit med på detta rundabordsamtal och även ett seminarium på Rosenbad om just gifter och kemikalier i kläder så känner jag mer starkt än någonsin att jag bara önskar precis sådana här kläder som Modéerska huset till mina barn. Och alla andra barn. Och för övrigt mig själv med. Allt annat borde vara förbjudet.
 
 
Som sagt, magiska mönster. Så pass så vi valde att plocka in lite små bebisplagg i affären, trots att vi sagt nej om kläder på sistone. Vi kärade ner oss så pass i mönstret Kurbits Forest så det fanns inget annat att göra. En blandning av traditionella kurbitsmålningar, dalahästar och My little pony. Alltså. Så nu har vi en liten radda bebisplagg att finna här!
 
 
 

Plaggen från Modéerska Huset är :
 
En baskollektion i grå med svarta små figurer - hittas här!
Höstens coolaste sweater - Star Burst. Vem vill inte bära en skur av stjärnor liksom.
Vi förälskade oss totalt i printet med svanar över regnbågen. T-shirt-love finns här.
För att inte tala om Kurbits-klänningen - samma som Nomi bar i växthuset.
Leggings och t-shirt i samma mönster.
Och korallfärgade byxor med flygande svanar med det sagolika namnet Svanhamn-
faktiskt ett sagonamn på riktigt när allt kommer omkring.
 
Storlekarna är från nyfödd till 7 år ( 50cl-122cl )
 
 
Prinsesstårta i asfaltsdjungel. Såklart.
 

20 oktober 2014

det är inte alltid historier ska ha en sanning...

 
Tycker så mycket om den här bilden från instagram i lördags.
 
Nu ska man ju aldrig tro att barn bara hoppar in i en bild sådär på beställning. Med mjuka leenden och gör precis som man ber om på kommando. Såklart inte. Om nu någon trodde något annat. Det är kalla golv och kissnödigt. Det är törstigt och sugen på chokladpraliner och stickiga saker. Det är ålande på golv och evighetssånger med näsan i golvet, när man egentligen ska ha näsan åt helt motsatt håll. Och hejohå. Och suckar, kanske tusen. Men ändå. Det är de bilderna jag älskar allra mest när allt kommer omkring. Om man liksom bortser från allt det andra. Eller det kanske är därför lyckan blir så mycket större när man fångar ögonblick.
 
Här är det hela i alla fall över och Isa och Nomi får varsin liten present efter en plåtningen vi gjorde vid Stora Djulö. Ett magiskt ställe, där historierna liksom sitter i väggarna. De hundraåriga som sträcker sig ända tillbaka till sisådär på 1300-talet. Men också mina egna, som firande av mormor och morfar när de passerade åldrar som passar för finmiddagar. Andra kalas och flotta fester. Faktiskt också väldigt sorgsna saker som begravningar. Och historier som jag fick höra som liten när min pappa berättade om åren som målarlärling då han jobbade på Stora Djulö sent en eftermiddag i november. Då mörkret och dimman lade sig som ett tjockt täcke över åkrarna runtomkring. Det regnade visst också.  Alla andra hade lämnat herrgården utom han själv som var tvungen att slutföra målarjobbet sitt som man sig bör, som sextonårig lärling. Han befann sig i rummet allra längst in i huset när han plötsligt hörde stegen. De var lite släpande och käppen som slog emot de flera hundraåriga plankgolven gav ifrån sig en hård smäll varannan sekund.. Stegen kom närmre och närmre och släpade visst mer och mer ju närmre de kom rummet där den sextonåriga målarlärlingen befann sig i. Dimman har nog aldrig varit så tät som då. För att inte tala om vinden som ven, den har nog aldrig tjutit genom de otäta fönstrena såsom denna novemberdag vid femsnåret. Och mörkret över åkrarna...det ska vi inte tala om.
 
Ja, nu var det visst en vaktmästare. En väldigt gammal sådan, förvisso. Och pappa och jag tvistar fortfarande om den sanningen verkligen nådde våra små barnöron. Jag tror nämligen inte det. Det känns som den kom som i klarspråk  en oktoberförmiddag 2014... Närmare bestämt för tre timmar sedan.

19 oktober 2014

lampslinga deluxe fast egentligen tvärtom.

 
 
 
I våras när Liv hade sin blomsterfest så hängde den ju redan i taket men den var ju hemlig i vänt på Family Living så det var ju bara gästerna som fick se. Men här kommer i alla fall beskrivningen på denna lampgirlang för er som missade. Bästa kalastrixet om ni frågar mig eller vackraste ljuset i mörka tider.


 
 
 
 
Det här är ett blixtsnabbt DIY men maken till effekt är liksom svårt att föreställa sig. Nu är det ju inget ont i sig med en alldeles ordinär lampslinga men för all del, en bohemisk lyxslinga känns ju i många fall liksom härligare.
 
Du behöver:
 
~  En ljusslinga. Vi använde en från Granit. Om du tänker använda slingan under stjärnhimlen nästa sommar, tar du såklart en som funkar både inne och ute. Själva lampskärmarna kan hänga ute i ur och skur utan att ta särskilt stor skada. Det är såklart attde bleknar en del men det är inte hela världen.
 
~ Lampskärmar från loppis.
 
~ Buntband , finns i de flesta butiker eller byggaffärer.
 
 
 
Så här gör du:
 
Du behöver göra ett hål på översidan av lampskärmen om den inte är öppen från början. Väldigt många lampskärmar har en liten "knapp" där. Det allra enklaste och finaste sättet är att försiktigt klippa bort "knappen". Då blir det automatiskt ett hål med snygga veck runtom.
 


 
 
 
Lampslingan träs i från översidan och du fäster sladden med buntband på ett lämpligt ställer i själva lampskärmsställningen. Detta ser ju olika ut från lampskärm till lampskärm men det är inte speciellt noga, huvudsaken är att sladden sitter fast. Klipp av resterna av buntbanden. Klart! Jag sade ju att det gick blixtsnabbt. Grejen är att själva letande av lampskärmar är inte heller det speciellt tidsödande. Det finns mängder på loppis och kostar oftast inget alls knappt.